Nobelföreläsningen

Läs hela Doris Lessings nobelföreläsning publicerad här på dorislessing.se!
"Om att inte få nobelpriset"

Inget för gravida kvinnor

I en samtalscirkel, som jag deltar i, föreslogs att vi skulle läsa och diskutera Doris Lessing och hennes verk. Det var med en viss motvilja jag inhandlade ett tunt och inte alltför dyrt pocketexemplar av ”The Fifth Child”. Boken vald efter rekommendation av en kvinna, som arbetat som kurator.

Min ovilja berodde på att jag tyckte Lessing kändes lite passé, att hon nog borde ha fått Nobelpriset långt tidigare. Jag har visserligen läst Lessing men det var på 1970-talet, om jag minns rätt.
Min motvilja kom på skam. Romanen är nästan thrillerbetonad och jag så gott som sträckläste den.
Den erbjuder flera tolkningsmöjligheter och är därmed utmärkt som diskussionsunderlag.
Man kan se romanen som en berättelse om vad som kan hända i en familj, där ett gravt annorlunda och mycket krävande barn föds. Hur familjen överges och sakta bryts sönder. Vilken hjälp får en sådan familj och ett sådant barn idag av samhället?  Vilken hjälp kan man kräva? Och skolan. Vad kan göras och vad kan man kräva av lärare och inte minst andra elever i frågan om förståelse?
I romanen skiljer sig David och Harriet åt när det gäller institutionsvården av Ben. David vill rädda familjen och är därför beredd att offra Ben. Harriet kan inte det, trots att hon inte älskar Ben utan snarare är rädd för honom.  Som kvinna har hon burit på Ben, innan han föddes.
Man kan också tolka in något annat i barnet Ben. Symboliserar han ett hot utifrån? T.ex. det klimathot, som nu blivit allt mer uppenbart att vi står inför.
David och Harriet har ju egentligen inte råd med det stora hus de köper. De klarar inte heller själva att ta hand om den snabbt växande barnaskaran. I båda fallen får deras föräldrar rycka in med pengar och barnpassning. Men de vet vad de vill ha och de driver igenom det. Deras stora hem är också under några år en populär samlingspunkt för både barn och vuxna vid olika högtider. Klamrar vi oss också fast vid en livsstil vi vill ha och som på sikt inte kan hålla? Väntar vi för länge med att göra de förändringar i samhället, som är nödvändiga därför att vi blundar för verkligheten? Verkligheten  stämmer inte med vår drömbild av den.
En tredje tolkningsmöjlighet, som nog kom att fascinera mig mest är Harriets undran över vad hon egentligen har fött. Vem är Ben? Är han en mutation, en rest av en urmänniska? Finns hans gelikar någonstans ute i världen? Denna tolkningsmöjlighet kan ge upphov till frågan: Hur definierar vi en människa? Vad och vilka förmågor gör en människa till en människa?
Romanen skrevs innan man började tala om olika neuropsykiatriska handikapp.
Den teknik vi nu har kan göra gränsdragningar svårare att göra och svårare att förstå. Idag kan för tidigt födda räddas allt tidigare. Blir det alltid till ett värdigt liv - och vem kan dra den gränsen?
Vi kan hålla människor vid liv i åratal genom sondmatning trots att deras hjärnaktivitet är mycket låg – men ändå finns. Är detta ett värdigt liv? Vem eller vilka ska eller kan svara på det?
En kort, mycket välskriven roman med flera tolkningsmöjligheter och därmed utmärkt som diskussionsunderlag i t.ex. en läsecirkel. Jag blev mycket imponerad av boken och vill gärna rekommendera den. Dock inte till gravida kvinnor eller kvinnor med småbarn. För dem kan t.ex. Piaget och hans böcker om barns utveckling vara betydligt roligare och mer fascinerande att läsa.

Av Lisbeth Karlsson postat 30 juni 2008

Varför heter romanen så?

Anita ger vår samtalsgrupp en utförlig resumé av Doris Lessings roman: Sommaren före mörkret. Kort handlar romanen om Kate Brown, en 45-årig fyrabarnsmamma och läkarfru. Efter ett kvarts sekel av markservice åt familjen ställs hon av olika skäl ensam och bostadslös över sommaren då familjen är spridd över världen. Kate erbjuds då ett vikariat som tolk åt en internationell organisation. För många kvinnor kommer det knappast som någon överraskning att hon finner sig väl tillrätta med det allt större ansvar hon där ställs inför. Det är ju hur lätt som helst jämförd med att ha hand om en familj!

Men sen arbetet tagit slut kastar hon sig ut i mångahanda upplevelser varav absoluta nollpunkten får sägas vara då hon ligger ensam och sjuk på ett hotellrum.

Avslutningsvis frågar Anita: Varför heter romanen så? Och vad betyder Kates drömmar (i en roman förutsätts att huvudpersonens drömmar refereras för att de vill säga något)?

Jag gör inte anspråk på att ha svar på några av frågorna men fortsätter att grunna på dem. Först kollar jag förståss upp den engelska originaltiteln. Men den överensstämmer med den svenska: The Summar before the Dark.

Spontant associerar jag till sexualiteten av den anledningen, att det så vitt jag minns är den äldsta av Doris Lessings huvudpersoner som har ett aktivt sexliv. I senare böcker (ex ”Jane Somers dagböcker” och ”Kärlekens teater”) väljer huvudpersonerna att se förälskelsen som en influensa: De sjukskriver sig och väntar på det skall gå över!

Om jag minns rätt är det också i den här romanen huvudpersonen testar sin attraktionsförmåga genom att passera en byggarbetsplats och kolla in byggjobbarnas reaktioner.

En annan reflektion jag gör är det sammanbrott som äger rum då Kate inte längre hålls ihop av familjens eller det tillfälliga arbetets krav. Är andras krav och förväntningar den stödkorsett som håller ihop Kate som person? Och hur kommer hennes liv att gestalta sig när det inte bara är en enstaka sommar hon lämnas ensam med sig själv? Romanen ger inget svar men drömmarna kanske ger en fingervisning?

Men det vore mycket intressant att få höra om andra har ytterligare försök till svar på Anitas frågor.

Av Esther Hansen postat 30 januari 2008

”Fram till för några veckor sedan såg jag överhuvudtaget inte gamla människor”

Doris Lessing föreläste på kulturhuset i Stockholm i mitten av åttiotalet om sina nyutkomna romaner: Jane Somers dagböcker: ”En god grannes dagbok” och ”Om de gamla kunde och de unga visste”.

Till en början hade romanerna skrivits under pseudonymen Jane Somers, en kvinnlig journalist och biträdande chefredaktör på en damtidning som på sin fritid skrev historiska kärleksromaner.

Doris Lessing berättade om sina skäl att vilja ge ut just dessa två romaner utan att använda sig av de förmåner ett inarbetat namn och ryktbarhet ger. De skälen finns numera redovisade i ett förord till dagböckerna och ger upphov till intressanta historier i sig själva.

Just de historierna intresserade mig mycket då, när jag ännu inte fyllt fyrtio och hade egna författarambitioner. Doris Lessing är och var författaren som funnits med mig hela mitt vuxna liv. Hennes litterära gestalter lever med mig i mitt vardagsliv som vänner, fiender, samtalspartners i inre dialoger.

Det är med stor häpnad jag nu då Doris Lessing äntligen får sitt välförtjänta nobelpris upptäcker att hennes böcker inte längre finns i bokhandeln och ungdomar bara känner henne genom en bok som mormor har eller liknande.

Nu är Doris Lessing nästan jämnårig med den nittioåriga Mrs Fowley som hon låter den femtiåriga stiliga lyckade Jane Somers träffa en kväll på apoteket. Jane Somers som fortfarande är ”mitt i livet” men tärs av ett dåligt samvete över att inte ha lyckats stå ut med sin mans och senare sin mors insjuknande och döende i cancer. Detta har gjort henne öppen för den chans till vänskap som uppstår mellan henne själv och den gamla smutsiga, fattiga, illaluktande nittiåringen. En udda vänskap som inget har med välgörenhet att göra. Jane Somers vet att hon behöver den vänskapen för sin egen skull. Trots det värjer hon sig känslomässigt till en början: vill inte, orkar inte, äcklas, skräms över det ansvaret som obönhörligen följer med.

Men Mrs Fowley förblir inte den enda besvärliga människan i Jane Somers liv. Snart tränger de andra sig in i hennes tidigare så välordnade liv: besvärliga systerdöttrar, en gift man och hans störda familj, andra gamla människor m fl.

När jag först läste böckerna var jag fortfarande så ung. När jag nu läser om dem är jag själv på väg in i ålderdomen. Perspektiven förändras och Doris Lessings romaner är just sådana som man med ny behållning kan läsa om och om igen och få nya insikter vid varje omläsning.

Av Esther Hansen postat 19 oktober 2007