Recension
av Jane Somers dagböcker, Doris Lessing
Fram till för några veckor sedan såg jag överhuvudtaget inte gamla människor
Doris Lessing föreläste på kulturhuset i Stockholm i mitten av åttiotalet om sina nyutkomna romaner: Jane Somers dagböcker: ”En god grannes dagbok” och ”Om de gamla kunde och de unga visste”.
Till en början hade romanerna skrivits under pseudonymen Jane Somers, en kvinnlig journalist och biträdande chefredaktör på en damtidning som på sin fritid skrev historiska kärleksromaner.
Doris Lessing berättade om sina skäl att vilja ge ut just dessa två romaner utan att använda sig av de förmåner ett inarbetat namn och ryktbarhet ger. De skälen finns numera redovisade i ett förord till dagböckerna och ger upphov till intressanta historier i sig själva. Just de historierna intresserade mig mycket då, när jag ännu inte fyllt fyrtio och hade egna författarambitioner. Doris Lessing är och var författaren som funnits med mig hela mitt vuxna liv. Hennes litterära gestalter lever med mig i mitt vardagsliv som vänner, fiender, samtalspartners i inre dialoger.
Det är med stor häpnad jag nu då Doris Lessing äntligen får sitt välförtjänta nobelpris upptäcker att hennes böcker inte längre finns i bokhandeln och ungdomar bara känner henne genom en bok som mormor har eller liknande.
Nu är Doris Lessing nästan jämnårig med den nittioåriga Mrs Fowley som hon låter den femtiåriga stiliga lyckade Jane Somers träffa en kväll på apoteket. Jane Somers som fortfarande är ”mitt i livet” men tärs av ett dåligt samvete över att inte ha lyckats stå ut med sin mans och senare sin mors insjuknande och döende i cancer. Detta har gjort henne öppen för den chans till vänskap som uppstår mellan henne själv och den gamla smutsiga, fattiga, illaluktande nittiåringen. En udda vänskap som inget har med välgörenhet att göra. Jane Somers vet att hon behöver den vänskapen för sin egen skull. Trots det värjer hon sig känslomässigt till en början: vill inte, orkar inte, äcklas, skräms över det ansvaret som obönhörligen följer med.
Men Mrs Fowley förblir inte den enda besvärliga människan i Jane Somers liv. Snart tränger de andra sig in i hennes tidigare så välordnade liv: besvärliga systerdöttrar, en gift man och hans störda familj, andra gamla människor m fl.
När jag först läste böckerna var jag fortfarande så ung. När jag nu läser om dem är jag själv på väg in i ålderdomen. Perspektiven förändras och Doris Lessings romaner är just sådana som man med ny behållning kan läsa om och om igen och få nya insikter vid varje omläsning.
Mottagen: 29 november 2011
Anmäl textfel
