Nobelpristagaren 2007skriverom hur livet kunde ha varit − och hur det blev

Doris Lessings föräldrar − Alfred Taylor och Emily McVeagh − var som unga positiva och initiativrika, och med alla sina goda egenskaper skulle de ha kunnat skapa sig en lycklig tillvaro. Men Första världskriget förändrade dem i grunden. Han skadades svårt i striderna i Flandern och fick uppleva hur nästan alla hans kamrater slaktades, hon vårdade sårade och döende soldater på ett Londonsjukhus.

Boken består av två delar − i den första, en kortroman, ger Lessing sina föräldrar ett liv som hon önskar att de hade fått uppleva. I den andra beskriver hon hur livet i verkligheten gestaltade sig i Sydrhodesia, där minnenas maror, brustna drömmar, ensamhet och sjukdomar till sist knäckte dem.

Doris Lessing har skrivit om sina föräldrar tidigare, men här skildrar hon dem på ett nytt sätt, mer klarögt och förstående och utan ungdomens aggressioner. Dessutom ger hon en bild av det koloniala livet, av förhållandet mellan vitt herrskapsfolk och svarta tjänare, av politiken, naturen och mycket, mycket mera. Det är en rik, levande och känslostark skildring av en fascinerande tillvaro som nu förefaller mycket avlägsen.

Doris Lessing har skrivit om sina föräldrar tidigare, men här skildrar hon dem på ett nytt sätt, mer klarögt och förstående och utan ungdomens aggressioner. Boken består av två delar: den första är en kortroman där Doris Lessing ger sina föräldrar ett liv som hon önskar att de kunde ha haft, i den andra beskriver hon hur deras liv i verkligheten gestaltade sig. Alfred Taylor och Emily McVeagh var som unga positiva och energiska, och med alla sina goda egenskaper skulle de ha kunnat skapa sig en lycklig tillvaro − om inte Första världskriget hade brutit ut.
I kortromanen har de samma förutsättningar och samma karaktärsdrag som i verkliga livet. Emily är viljestark och initiativrik. Hon utbildar sig till sjuksköterska mot faderns vilja och gifter sig med en läkare. Efter mannens död startar hon skolor för underprivilegierade barn där hon får utlopp för all sin verksamhetslust. Alfred är en godhjärtad och stilig ung man som älskar att spela cricket och dansa, och som även han har dålig kontakt med sina föräldrar eftersom han vägrar att skaffa sig ett ”finare” yrke. Han blir delägare i en farm, gifter sig med den sympatiska Betsy och tillsammans skapar de sig ett bra liv.
Men Första världskriget förändrade Alfred och Emily i grunden. Han skadades svårt i striderna i Flandern och fick uppleva hur nästan alla hans kamrater slaktades, hon vårdade sårade och döende soldater på ett Londonsjukhus. Efter giftermålet bodde de några år i Persien där Alfred hade arbete i en bank men lockades sedan att flytta till Sydrhodesia för att, som de trodde, tjäna så mycket pengar att de kunde återvända till England. Alfreds dröm var att bli farmare i hemlandet, Emily ville tillbaka till ”civilisationen”. Bristen på sällskap och stimulans gjorde henne deprimerad, härsklysten och bitter, medan Alfred långsamt bröts ner både av sina krigsminnen och av en accelererande diabetes. Dagligt slit, sjukdom och brustna drömmar knäckte dem. I denna del är Lessing själv starkt närvarande med reflektioner över det koloniala livet, politiken, naturen och mycket, mycket mer.
Alfred och Emily är en rik, levande och känslostark skildring av en fascinerande tillvaro som nu förefaller mycket avlägsen.
Doris Lessing föddes i Persien 1919 och växte upp i Sydrhodesia. År 2007 belönades hon med Nobelpriset i litteratur. Doris Lessing har skrivit mer än trettio böcker i olika genrer och hennes författarskap har en ovanligt stor spännvidd.

"... en kraft och nyansrikedom som väl kan mäta sig med Den femte sanningen ... ett av de tyngst vägande litterära verk som den litterära verksamheten i detta nya århundrade hittills har förmått erbjuda."
Svenska Dagbladet